Filmen "En halvlek med Lasse Ahlberg" som visades på Idrottsmuseets filmkväll kan ni se igen på Sundskanalen med början 6 feb, men bara två veckor går den. Men vi som var på plats på IM fick både uppvärmning, 45 minuter och en rejäl tilläggstid där Ahlberg drog ytterligare godbitar.

Det har inte hänt tidigare, men några dagar innan det var dags att visa filmen om Lars-Erik Ahlberg på Idrottsmuseet var Hasse Sjöström tvungen att sätta in några rader under Sportens dagbok i HD. Där meddelades det att det var utsålt på visningen av filmen, lapp på luckan.

Och det var också precis fullknökat när Torbjörn Dencker, som gjort filmen, presenterade den och sedan drog igång den, allt under överinseende av bland annat huvudpersonen själv – Lasse Ahlberg. Det blev 45 minuters underhållning, som inleddes med att Ahlberg traskade omkring på sitt kära Julivallen i Höganäs. Den ser numera anskrämlig ut. Gräset är halvmeterhögt, målen fallfärdiga, precis som läktarna börjar bli.

– Förstår inte varför man inte kunde fortsätt spela på den här fina planen, sade Lasse med vemod i blicken. Sina första stapplande fotbollssteg tog han i Höganäs BK, som bara var en ribbträff från att ta steget upp i allsvenskan.

– I den där ribban tog bollen och studsade ut, sade Allberg och pekade mot ena målet. Men sitt mesta fotbollsliv framlevde han i HIF, men hann också med avstickare till Västerås och Perstorp som tränare. Han var också en mycket duktig tennisspelare – i den absoluta Sverige-eliten. Det var också i samband med tennisen han fick sitt första ett sommarjobb. Intill tennisbanan i Strandbaden, där Lasse tillbringade mycket tid, bodde direktör Olof Arnberg, ägare till den stora korsettfabriken i Höganäs. Där var Ahlbergs uppgift, som sommarjobbare, att serva symaskinerna. Det satt 30 sömmerskor i rad med sina symaskiner.

– Jag skulle sedan krypa under alla symaskinerna och smörja dem. Så mycket fräckisar som jag fick höra när jag kröp omkring där på golvet har jag aldrig hört i hela mitt liv. Jag rodnande något fruktansvärt och var helt röd i ansiktet när jag reste mig upp när symaskinerna var färdigservade, berättade Lasse efter filmen. Han hade mycket att glädjas åt under sitt långa fotbollsliv. Det fanns inte mycket negativt, mer än en sak. Lasse var uttagen i truppen när VM spelades i Sverige 1958. Men ett intryckt kindben (hård tackling från Sigge Parling på träning) några dagar före VM-premiären gjorde att Lasse tvingades kasta in handduken.

– Det tog mig hårt. Jag hade ju så gärna velat spela VM på hemmaplan, sade Lasse.

Walle Holmberg