OLYMPIA – Finns det ett vackrare namn på en idrottsplats i Sverige? Ken Olofsson recenserar Lars Joelsons verk – berättelsen om Olympia, dess tillkomst och historia.

OLYMPIA. Det är givet att berättelsen om den, dess tillkomst och historia, måste skrivas. Nu är det gjort av Lars Joelson, skribent och reklamman, som med stor möda och uthållighet grävt i historien. Resultatet är imponerande – och fascinerande.

Olympia är, som författaren konstaterar, mycket mer än en idrottsplats. Det är ett stycke samhällshistoria som varje helsingborgare bör ta del av. Och aldrig trodde jag, född och uppväxt i denna stad, att jag skulle stå i tacksamhetsskuld till en grosshandlare, ty det var ju Anders Åbron som under 1800-talets sista år kom på namnet, inspirerad som han var av de olympiska spelen i Aten 1896. Åtta tunnland mark – så började det.

Idrotten spelade en roll men inte så stor att en idrottsplats i staden ansågs nödvändig. Det var, visar dokumentationen, privata krafter som drev fram projektet. Vi får vara tacksamma för att stadens makthavare inte drev igenom sina planer på järnvägsspår och trafikleder på den plats där Olympia fortfarande existerar, sedan ombyggnad och upprustning kallad för en av Sveriges trivsammaste och bästa fotbollsarenor. Men det fanns ju en annan tid då Olympiaområdet var en arena för cykel, skridskoåkning och tivoli.

Vi, som tillhörde 1940- och 50-talens ungdomsgenerationer, minns promenaderna till Olympia. Jag själv gjorde min första hand i hand med Kalle Svensson 1955, allsvensk fotbollsmatch mot Halmstad BK.

Där upplevde vi Svenska Flaggans Dag och gymnastikuppvisningar, där fanns kolstybben och löparbanorna, friidrottsarrangemangen var många. Världsrekord slogs, det första 1912 i maraton.

Där fick vi, på idyllens tid, ligga bakom fotbollsmålen och följa våra idoler. Det var innan stängsel och vakt- och polisarméer gjorde sitt intåg. Mycket av det bästa och mesta har inträffat på Olympia. Världsstjärnor i friidrott, VM-matcher i fotboll, guldhjältar i HIF.

Lars Joelson och hans medarbetare har uträttat ett storverk – ett viktigt bidrag till Helsingborgs stadshistoria.

Vem som varit den främste och bäste aktören som uppträtt på denna klassiska arena... tja, det är en smaksak för olika generationer. Men den vackraste tror jag alla kan enas om – Wilma Rudolph. Vi som såg och upplevde henne den där magiska höstkvällen 1962 glömmer det aldrig.

Boken är SLUTSÅLD!

Ken Olofsson