Hur sammanfattar man ett idrottsliv som sträcker sig över tre sporter, långa resor och massor av idrottsminnen? Jo, som Lars-Erik Ahlberg gjorde på onsdagsträffen på Idrottsmuseet den 6 maj – på ett briljant sätt!

Onsdagskvällen i maj hade samlat långt över hundra intresserade, ja det kom så många att fler stolar fick rekvireras hos vaktmästarna på IH. Och ingen gick besviken hem efter mötet med en av HIF:s största bolltrollare. Lasse Ahlberg fångade åhörarnas uppmärksamhet från första stund. Med humor och ett gott minne tog han oss alla med på en resa från barndomens cykelbravader i Nyhamnsläge till Börje Lantz cigarr och vita kostym på Maracana i Rio.

Lasses första idrottskarriär slutade redan som 15-åring, då han övergav bordtennisen. På den tiden hade Höganäs fem bordtennisklubbar. Idag finns det knappt en klubb kvar. Istället blev det tennisen som tog över. Redan som barn hade Lasse ordnat fri tillgång till tennisbanan genom att hjälpa till med banskötseln. När Lasse Ahlberg var 16 år slog han Uffe Schmidt, en av svensk tennis allra största. Ett stipendium i Gustavs V:s namn förde Lasse utomlands, bl a tillsammans med Janne Lundqvist. Karriären hade säkert gått spikrakt uppåt om inte fotbollen kommit mellan. Men samtidigt kunde tennisen ha blivit Lasses öde. Som 70-åring fick Lasse en hjärtinfarkt direkt efter en segermatch i tennisens oldboys-klass. Han hade sinnesnärvaro nog att ringa sina närmaste från ambulansen, men familjen var på fotboll!

Och fotbollen blev sedan Lasse Ahlbergs tredje karriär, ett val som vi alla fotbollsälskare tackar honom för. Redan som junior fick Lasse hoppa in i Höganäs BK:s A-lag. Karriären fortsatte sedan i HIF, dit han kom 1955. Många är naturligtvis de minnen Lasse har från sin HIF-tid. Matcherna mot MFF med 23-24 000 på läktarna sitter etsade i minnet. Tre personer lyfte Lasse fram som betytt mycket. Den förste var lagledaren Henry Kronholm som tog hand om spelarna och deras familjer även utanför planen. Allt från läkarbesök till lägenheter kunde han fixa. Sedan var det Erik "Krassi" Persson, spelaren och materialförvaltaren som skötte sin uppgift så väl att spelarnas fotbollsskor var bättre putsade än deras egna. Den tredje HIF-aren skulle egentligen vara den förste, Kalle Svensson! Kalle var så populär över hela landet, att det inte gick många meter innan han fick skriva autografer var han än kom. Kalle tog med Lasse till olika småklubbar i södra Sverige och genom deras medverkan räddades förmodligen flera klubbar ekonomiskt. För Lasse Ahlberg personligen blev det också vinst under dessa resor tillsammans med Kalle – han träffade sin fru Karin!

Inför VM 1958 var Lasse Ahlberg uttagen i landslagstruppen, men under en match mot Djurgården sprang han på Sigge Parlings knä och fick se VM från sjuksängen. Att bli uttagen till svenska landslaget är stort, men i Lasse fall blev det en bister erfarenhet. Lasse skulle skriva proffskontrakt med Udinese, men stoppades av förbundet. Inga uttagna i landslaget fick skriva proffskontrakt inför VM! Och efter VM blev det importstopp i Italien, eftersom det gick så dåligt för det italienska landslaget!

Lasse avslutade den spännande kvällen med att berätta om de många och långa resorna med både HIF och MFF, som för övrigt ville locka över honom. Men se, den gubben gick inte! Svaret från Lasse var glasklart: "Helsingborg är vackrare!"

Till sist ett minne som Lasse delade med sig till alla oss som var på Idrottsmuseet denna härliga fotbollskväll. Promotorn Börje Lantz hade bjudit ner Lasse och Roger Magnusson till Rio under ett par månader. De bodde flott i bungalows och fick känna på sambafotbollen. Under en match på mäktiga Maracana uppenbarade sig Börje Lantz i vit hatt, vit kostym och med cigarren i mungipan. Allt stannade upp på Maracana och plötsligt hördes publiken skandera: "BORJE! BORJE!" Ja, ingen gick hem besviken denna kväll på Idrottsmuseet. Bolltrollaren och spelgeniet Lars-Erik Ahlberg manar fortfarande fram fina minnen hos alla fotbollsälskare.

Sten Nilsson