Torbjörn Blomdahl. Här kan man verkligen snacka om meriter. Eller vad sägs om världsmästare vid sex tillfällen, nio EM-guld och segrare i världscupen mer än 40 gånger?

Det var verkligen en mästarnas mästare som gästade Idrottsmuseet för januaris månadsträff. Torbjörn Blomdahl berättade på ett utmärkt och fängslande sätt om sitt långa och framgångsrika biljardliv för ett 60-tal intresserade lyssnare.

Senaste VM-guldet togs i mitten av december i fjol i franska Bordeaux. Torbjörn hade med sig en film från den dramatiska VM-finalen mot sydkoreanen Kang. Den som först uppnår 40 poäng i en match har vunnit. Det gjorde Kang, som gick fram till 40–34. Men eftersom sydkoreanen hade första stöten i matchen fick Torbjörn avsluta. På sina avslutande stötar gjorde han sex poäng och förlängning fick tillgripas. Den vann Blomdahl med 2–1 och därmed var det nionde VM-guldet i hamn.

– Jag brukar inte bli särskilt nervös, men när det var dags för förlängning var det inte utan att det kändes. Därför var det så oerhört skönt när jag satte segerstöten, sade Blomdahl.

Att påstå att biljard och 3-vallars carambole är den 53-årige helsingborgarens (sedan 20 år tillbaka bosatt i Tyskland) liv är inte att gå till överdrift. Han är en ganska sällsynt gäst i hemma i Backnang, en liten stad knappa tre mil utanför Stuttgart. Förutom träning några timmar i stort dagligen har han 250 resdagar i biljardens tjänst under året. Många av resorna går till Sydkorea, något av 3-vallars förlovade land.

– I ett kvarter i en stad kan det finns lika många som spelar 3-vallars som i hela Sverige, berättade Torbjörn. Och det är inte bara de duktiga sydkoreanska proffsen som kan spela biljard.

– Vid ett tillfälle när jag besökte en biljardlokal kom ställets bartender fram till mig och undrade om han kunde få spela litet med mig och viss fick han det. Trodde det skulle bli en enkel match, men han var väldigt duktig och jag kunde vinna först efter stora besvär, sade Torbjörn och fortsatte:

– När jag några dagar senare tog en taxi till en biljardhall kände taxichauffören igen mig och undrade om han kunde få spela med mig. Jag tackade artigt men bestämt nej. Ville inte utsätta mig för samma sak som med bartendern en gång till.

Torbjörn har hunnit bli 53 år, men ser långt ifrån något slut på karriären.

– I biljard kan man hålla på länge och det tänker jag göra. Jag har fortfarande mer att lära och det vill jag gärna göra. Dessutom går det ju fortsatt bra, sade Torbjörn.

Det var dock inte biljard som fångade hans intresse från början. Pappa Lennart tog visserligen med honom till en biljardhall i Göteborg, där Torbjörn är född och levde sina första år. Men i hallen fanns också ett pingisbord och det lockade till att börja med Torbjörn mer än biljardbordet.

– Men så tittade jag på litet när de spelade biljard. Jag tyckte det såg så spännande ut att jag ville jag prova på. Sedan var jag fast, berättade Torbjörn.

Walle Holmberg